mobbats

Att vara mobbad, att bli mobbad eller har blivit mobbad är det värsta man kan genomgå. Både fysisk och psykisk mobbning eller en kombo av båda. Men hur som helst så är det sådan som offret kommer ihåg hela livet och hen som mobbade har glömt bort att hen ens har sagt eller gjort.


Ska blotta en del av den sanning som faktist har hänt mig under min skolgång. Det var inte bara ett tillfälle, utan flera. Av både lärare och "skolkamrater". I alla fall var det en tjej som stod emot och försvarade mig i skolan. Det som egentligen sved mest så var när lärare började att mobba. Har 2 före detta lärare som har mobbat. Den som var bara tillfällig i skolan hade jag som lärare när jag gick i 2an eller 3an. Minns inte vilket av åren. Då led jag av väldigt kraftiga astmaanfall och tillbringat många nätter på sjukhuset pga detta. Och det var vinter och vi hade skidning på schemat. Det bara pep och ven när jag skidade. Frågade om jag fick gå tilö skolan men det var ett starkt nej. Knappt så man orkade stå på fötterna av vad dålig syresättning jag hade. En polare insisterade att jag skulle få gå men icke. Så när läraren var ur synfält så hjälpte hon mig att stå på fötterna. Och vad jag minns idag så slutade det med några nätter på sjukhuset för att få igång syresättningen.

Den andra läraren så kom på den iden att inskaffa "felsignal" när jag läste fel när vi läste högt. Detta höll på från 3an-6an. För varje ord jag läste fel så buade hela klassen. Tills en annan lärare hade oss i läsning så gjorde klassen de som de hade blivit van med. Men då släppt klassen löst ett "monster" och det var sista gången de gjorde så.

Så om du läser detta som lärde "klasskompisarna" att göra så har gjort att det finns stora ärr när det gäller läsning. Men du som kom på detta är guld värd och du finns i mina tankar väldigt ofta.

Och om vi tar tag i ni som gjorde hela min skoldag till ett helvete, ska vi ta en snabbtur vad ni gjorde?

Det var inte bara 1 eller 2 gånger som ni sparkade mig av cykeln ner i brännässlor och fortsatte utan att ens kolla bak er. Men när det hade hänt tillräckligt ofta så var det någon som hade er att komma tillbaka och se vad som hade hänt. Fanns även ni som buffade mig i vattnet, hällde lim innanför tröjan, slog, luggades, började med öknamn. Vissa öknamn fortsatte även till så kallad vuxen ålder.

Och detta svarade jag emot med att bli den bråkstake till Anna. Men det var ett sätt att försvara mig ifrån det som gjorde ont. Från att bli rebell, att slåss, bli en som inte brydde sig. Men det var bara till försvar + att i vuxen ålder skulle få veta orsaken till ett visst humör, rastlöshet, aktivitet, snabb tänk osv.

Så ni som har sagt att jag är en bråkstake. Kolla med era barn ifall de är en del av orsaken till mitt beteende.


MEN! Då har denna resa även gett mig en sådan livskraft, livsvilja och veta vad jag vill med mitt liv.

Så nu i skrivandets stund så har jag ett liv. Jag har det jag vill ha. Och när det inte passar mig så går jag innan det tar för sjukt. För det finns en låt av Dia Psalma där det finns en fras om att man har gråtit slut på sina tårar. Och där känner jag igen mig.

Men än idag är själen ärrad och den kommer att förbli ärrad. Men jag vet bättre. Jag har lärt känna mig så bra så jag vet vem man kan lita på. Och gett mig ett hjärta att lyssna på andra som behöver ha ett ventilationshål och sila ut de som får gå förbi. Så om du tycker att jag är kall och inte verkar bry mig. Det är bara gamla sårskorpor som ligger på

Och som person så sopar jag inte allt under mattkanten och låter det ligga där och gro utan jag tar ut hela mattan och dammar av mattan.

Så nu med nytt land, nya möjligheter. Det är bara att köra på som en vanligt utan att det är någon som påpekar det förflutna. Det har juh passerat för länge sedan så varför stå och trampa på samma ställe i årtionden.  
Blommarna får symbolisera att livet fortsätter att växa och omformas. Inget förblir som det har varit.
Jag är stolt över mig själv då man ser hur långt man har kommit i livet och vad man har åstadkommit.





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mamma Anna

Jag är en 3 barnsmor som är hemma från Österbotten (Finland), bor dagsläget i Gräsmyr. Är lycklig gift sedan 2013. Våra barn är födda 2007 maj, 2014 augusti och 2016 februari. Och här på bloggen så kommer jag att skriva om vår vardag och sånt som händer i vårt liv.

RSS 2.0