Vidderna - Gräsmyr

Hur kan man fatta tycke för en natur på detta viset? Dagligen har jag borta vidderna ute i Gräsmyr och naturen. Lugnet, tysnaden. Att bara kunna dra sig ut på en skogspromenad och kanske få se något djur efter promenaden. Att ständigt hitta något att stanna upp vid och suga åt sig energi. Och mina fötter/knän är inte skapade på att gå på asfalt och när man hittar en fin skogstig så är det mycket folk efter den så man får akta sig så man inte går och pratar för sig själv.
Javisst snackar jag med mig själv, man får de svaren man vill ha. Men hör man nån gå och prata för sig själv så tittar man lite längre då mn hör nån pratar mig sig själv.
Och naturen där ute är mera orört än där det är mera folk. Och det säger sig själv. Och byborna var mera välkomnande trots också reserverande för utbölingar. Men så är det i alla byar.
Det som jag inte saknar är den lååånga vägen på 4 mil. Har det varit kortare sträcka in till jobbet och inte så bökigt som det var vintertid mellan Hössjö och Gräsmyr. Men då ändå en magisk känsla på något vis att blåsa iväg men 90-110 på stickan uppför Hössjö backen/berget. Och så är det mycket mindre vilt eftet vägen mellan Holmsund och Ume.
Gräsmyr med dess natur och närheten som från Holmsund så har det varit kanon men man kan inte få allt. Det var en kanonstart på livet i Sverige. 
Mellersta tjejen snackar ofta om Gräsmyr. Sittet och ritar med fingret på bordet: här borta är Vibo, här är Holmsund och här är finlandsfärjan. Katten har också bort vidderna och att få jaga möss i det fria.























Mamma Anna

Jag är en 3 barnsmor som är hemma från Österbotten (Finland), bor dagsläget i Gräsmyr. Är lycklig gift sedan 2013. Våra barn är födda 2007 maj, 2014 augusti och 2016 februari. Och här på bloggen så kommer jag att skriva om vår vardag och sånt som händer i vårt liv.

RSS 2.0